JAG DOG REDAN PÅ FÖRRA BOKMÄSSAN

Jonathan Brott, 26 september

Det är med en vissa känsla av både riktning och apati som jag en tisdag förmiddag kliver ombord på SJ Regionaltåg 175 och möts av flertalet medresenärer som redan tjugo minuter innan tågets avgång valt att liksom plikttroget förtära sin medhavda matsäck så fort de kommit till sina platser. Vi hade verkligen alla kunna äta våra räkmackor på eget håll. Själv har jag ätit lunch med Carl Hjelm Sandqvist på Blå Dörren. Våra luncher brukar bestå av att vi pratar om kvinnor och sen går därifrån en aning mer upplyfta men också rätt tomma inombords. Personalen hatar mig verkligen där, förutom tre av de anställda, som älskar mig, jag vet detta, de kallar mig älskling, och de skäller inte ut mig varje gång jag försöker beställa. De gör det här för att jag betalar. Det är nästan som vänskap.

Från en lastkaj förra året. Jag tror jag poserar med en moderat politiker här… eller så var hon från Timbro? Det är svårt att se skillnad.

Köhler tar “tupptåget på onsdag” säger han, på ett vis som bara han kan. Det sker något särskilt när man växt upp med mycket TV och män i sin omgivning. Man samlar på sig sådana underbara ord och liksom bildar antingen en mycket personlig relation till de enstaka uttrycken, eller så slänger man bara ledigt med dem, man slänger käft, jag älskar detta. Häromdagen sa jag ordet Putslustig till Mitt Livs Kärlek™ och Mitt Livs Kärlek™ förstod inte vad jag menade.

Jag har fortfarande inte mer än ögnat genom Bokmässans program. För den som aldrig varit där och skapat sig en bild av hur det är kan jag förklara att det är ungefär som Båtmässan – Sveriges största båtmässa med hundratals båtar och tusentals tillbehör – fast Jan Guillou är med av någon anledning. Jag hade själv min första bokmässa häromåret. Såhär lät det då:

Det var bokmässa. Jag gick runt med två olika halsband runt halsen. Dök in och ut ur pressrum och mingel. Åt endast mackor och finmiddagar. Inget mellanting. Jag minns inget från torsdagen. Hamnade på Natur & Kulturs mingel på Park. Det stod två säpovakter där inne och stack ut. Jag frågade dem varför de var där. De nickade bara och log. Jag blev full och tog ett kort med [Redacted] i ett fotobås. Bilderna såg ut som otrohet. Kvällen efter läste jag spontant en dikt på en middag för ett tjugotal unga författare. De flesta av dem var mediamänniskor med ytterst lite intresse av litteratur. Egentligen var det nog bara tre författare där. Anna Axfors, Jack Hildén, och jag. Jack Hildén var förövrigt en av mina få stadiga punkter under mässan. Vid de tillfällen då jag kände hur allt började snurra så var det bara att möta hans blick, som att möta en annan som ligger och dör i rännstenens blick, vi låg och blödde, det kändes okej. Likadant kände jag med Daniel Suhonen. Fast motsatsen. Jag såg ljuset. Det kanske är fördomsfullt av mig att hävda att middagsgästerna inte var litterära. Många var kritiker. En var riksdagsledamot. Det slutade med en svitfest. Jag hånglade med [Redacted] och upptäckte ordet “mörk fylla” som liksom inifrån mig själv.

Vad som överraskade mig med förra årets besök till Bokmässan var nog just en brist på Litteratur. Jag tror inte jag hade en enda litterär upplevelse på plats. Kanske berodde detta på att jag mest satt och svettades, ringde telefonsamtal, och käkade äpplen i ett pressrum om dagarna, men när man stegar runt på mässgolvet är det ett huvudlöst och skräckinjagande monster som möter en. Den litterära industrin. En motsägelse. Jag drabbades av antalet engångsartiklar, reklamblad och pappriga skyltar. Allt som var fast förflyktigades. Upplevelsen var bäst jämförbar med när Picasso på Trocadero museet. Som om jag plötsligt insåg den väldiga maskin jag stod i kontakt med i mitt arbete. Bokbranschen.

Det slår mig att skam och stolthet verkar höra ihop på ett lite spännande sätt. 

Det slår mig att jag målar upp litteraturen som en hemsk plats när den i själva verket på många sätt är snällare, roligare, och mer inbjudande än de flesta andra branscherna, och detta utan att offra sin skönhet. Här finns det skönhet. 

Så min förhoppning i år är att ha litterära upplevelser. Jag ska göra mitt bästa att sitta igenom lite tama scensamtal och hålla mig nära mina vänner.

Fv. Jonathan Brott, Amitav Ghosh, Ma Thida
Foto: Stureplansgruppen, maj 2007
this one’s for you, antikvariat frankfurt